Det är lustigt så tiden faktiskt börjar gå snabbare när man blir äldre. Det kan ju inte vara så att man blir långsammare, funderar mera eller någo sånt. Tiden bara rusar iväg.
Början av månade har varit jäktigt, semestern slut och mycket att igen på jobbet, konstant flöde av möten - undra på att man inte får så mycket gjort. Jag åtminstone behöver tid för att smälta saker och ting, dessutom finns det ju alltid sk. brådskande ärenden.
Annars har jag fått hem då "det sista" av mitt flyttlass från gågna år så det finns ju en hel del att plocka och ordna efter att man just fått allt så gott som plockat färdigt. Nå blir ny ordning sakta men säkert. Det har inte blivit så mycket golf som jag skulle ha velat pga. regn, men sånt är det. Härliga C har semestrat nu och varit på europa-road trip med kompisarna. Har just kommit hem och roligt har det varit.
Själv ser jag fram emot mera kulturella träffar i närmaste framtiden, rotary och annat, det är ju trevligt att få nya bekanta och när goda vänner fixar blind date, så kan det ju bara bli bra. Man får ju hoppas åtminstone.
The past years have been really tough in many ways. Big changes in ones life are always difficult, it's not easy to accept that things are changing or to deal with them when they are. A long and very important relationship has changed for good, without me really understanding what happened, but I'm come to terms with that. All has it's time and meaning.
This has been a good summer as I was able to get time just for myself and get things sorted out for the most part. I feel me again and do what I want to do. I'm not allowing anyone pushing me into things anymore, neither am I going to accept pressure from persistent people behaving like youngsters, stalking me really. That has to stop too. Real friends are there for you when you need them or not, they accept you as you are and are able to give you the space and time needed, when needed.
I'm me.
Det har varit jätte tungt flera månader bakåt då ett långt, mycket viktigt förhållande har hållit på att ta slut. Det är svårt att se vart allt är på väg, ibland också väldigt svårt att tala om dem och ta tag i saker. Men nu är detta förhållande definivt ett annat och allt är ok med mig. Allt har sin tid och mening.
Detta har varit sist och slutligen en bra sommar, jag har kunnat ta den tid för mig som jag behövt för att få saker och ting i ordning och nu är jag JAG igen. Skönt! Jag kommer inte att låta nån att diktera mig vad som kan och skall göras, inte heller kommer jag att acceptera tryck, barnsligt jams eller egentligen "stalking" av nån, nu är det slut med sådant.
Jag är jag, vet vad jag tycker, vet vad jag vill göra och med vem. Det är bara att acceptera fakta. Riktiga vänner accepterar dig som du är, den kan, och vill, ge dig tid när det behövs.
