Det blev inte mycket bloggande och dagbok i februari pga en massa jobb med flyttande, som inte känts så bra. Det borde ju i allmänhet vara roligt att flytta, förutom jobbigt, så klart, men nu har det inte riktigt varit så. Jag flyttar nämligen sist och slutligen helt annanstans än jag hade tänkt från början. Månne det inte är det som stör mig mest, att kompromissa med sig själv. Nå, som tur är så kan man ju alltid flytta några gånger till...i sinom tid.
Jag har alltså inte flyttat ihop med nån utan från radhus i en stad till höghus i en annan stad och den staden skulle ha varit från början en annan. Komplicerat. Men det blev sedan en kompromiss, inte helt dåligt i och för sig, men tycks ta tid för mig att anpassa mig till.
Det har också varit brått på jobbet och en hel del möten, så månaden har varit hektisk.
Så nu sitter jag här i femte våningen, i en ljus hörlägenhet och ser ut över trädtopparna. Saknar min Aura Å dock.... Huset är jätte lugnt så på så sätt är det ju skönt. Gamla grannarna hade för sig ett och annat och på gamla stället hörde jag trafiken på ett annat sätt med. Här är det nog väldigt tyst jämfört med det.
Sista veckoslutet i februari var kaotiskt. Tur att jag hade ledigt fredagen så jag höll på hela dagarna, fast tog det lite lugnt på morgnarna. Sov inte mycket heller sista veckan, det bara gick inte. Som tur är så har jag ju en väldigt härlig son, som hjälpte till och kan det mesta. Och även herr T, som tar i det som ingen anna kan, utan dem skulle detta ha slutat i en katastrof. Vi var alla mörbultade på söndagen, C var dessutom och köra den natten. C som är yngst klarade ruljansen bäst, så klart. Och som tur var, hade jag vinterledigt måndag och tisdag så att jag kunde vila och beskåda mina lådor och mitt kaos.
Ja och vi hade tur att det inte snöade värst under flyttet, bara regnade en hel del på fredagen. Jag skulle ursprungligen har fått låna vår familjs paketbil, bytt ut den några dagar mot min bil, men det passade sen inte för min far, som skulle nödvändigtvis köra iväg med den till gamla bekanta. Alltså han hade inget att föra med sig, ville bara absolut köra med den bilen. Som tur är så kör jag ju lite på veckosluten jag med, så fick jag låna av min bekant en större bil till fredagen så pojkarna kunde rouda allt stort och lite till. Vi slutade på fredag kväll klo23-tiden...jag stannade bland mina lådor, röjde fram sängen och kollapsade. Lördag morgon kunde jag koka tee, hittade kopp men inga bestick, tur att man kan äta bröd utan dem... For till gamla stället och lastade bilen full med saker "lite längre bort" dit vi egentligen skulle ha fört alla stora saker med men där finns inte vatten pga köld snö och vinter. Och när jag kommer fram, vad hittar jag? Jo, vännen vår som får betalt för att sköta gården dvs ploga den skapligt, hade inte orkat köra med sin stora traktor hela gården utan bara en ränna ner från postlådan till ändan på garaget. Kan inte förstå varför en stor traktor inte kan vända framhjulen alla dagar lite till vänster och köra hela gården, backa 7m, köra framåt igen, backa och vända och där var det. Så där satt ja då men en fullpackad bil 7m från huset i en snöränna med snö upp till fönsterna. Våt snö. Tänkte börja gråta. Vilken sjuttons tur att vi inte kom dit med stora bilen kvällen innan. Jag tog ju förgivet att gården var plogat, fast samma sak hände förra vintern att det bara inte gjordes. Och nu hade jag då ändå sagt att jag håller på och flytta och det var väl kännt att herren i huset kör dit varje vecka. Han i sin tur är så snäll att han inte skulle våga säga att nån inte gjort sitt jobb med plogning.
Nå, fick höra att vännen skulle då hinna dit "om en liten stund" som vid närmare förfrågan var 3-4 timmar!! Jag skulle ju ha allt tomt idag... Blev så arg och ledsen att började skotta med min dåliga rygg med den usla snöskyffeln som fanns i garaget för att få en liten stig till huset och kunna bära allt då från bilen dit på något sätt. Det gick att skotta snön 30cm åt gången... När T hann dit hade jag hållit på ett bra tag och han var riktigt imponerad, och jag hade ont överallt. Vi fick bilen tömnd och gjorde om våra planer med vart resten av sakerna skulle föras. Och eftersom vi inte då hade nån stor bil till förfogande mera den dagen, så körde pojkarna några varv fram och tillbaka med våra mindre bilar. Ofattbart länge tar det att plocka "det sista" hur än gör, visserligen blir man sen ganska trött också. Klockan 20.45 stängde jag dörren till gamla stället, förde sista rosket och ringde nya ägarna om att de skulle få sina nycklar. Träffade de unga paret i snöslasket nånstans och då började jag nog skratta. De har nämligen 2 stora blandrashundar, som ingen talat om. Där kommer mina gamla grannar nog att få sitt tillbaka. De har nämligen tyckt jag, som ensam kvinna med inga husdjur osv varit smått besvärlig, jag har ju inte haft grillfester på gården eller så, men som regel bara varit en "lustig kurre" antar jag. Nååå.... de har sin katt som springer fritt och pissar överallt och en liten flicka, som också fått springa överallt. Jag tippar att det nog nu blir lite ändring på det hela. Första gången på långe som jag skulle vilja vara nånstans som en fluga i taket och se hur första träffen (och lite till) går till.
Själv körde jag till mitt nya hem, försökte hitta byteskläder och fortsatte till herr T för lite TLC och bast. Var helt mörbultad och slut söndagen båda två, så vi bara vilade för det mesta. Ja, fick nog tvättmaskinen på plats och lite något smått, men nu var det nog mest vilodag som gällde.
Sakerna är nästan var det skall, en hel del är helt försvunna, massa olika lådor och påsar överallt, torkskåpets nya hyllor passar inte på plats, diskskåpets golv är fasligt, nya kylskpet är på plats och fungera och arbetskläderna helt försvunna, av nån anledning hittar jag mera verktyg än kläder...undrar vad gossarna gjort med dem?
