16 November, del 2. I Bryssel

Det var lite stökigare att komma ut från planet och jösses hur stort flygfältet var! Flera våningar i mitten av allt och man fick nog vara ganska noggrann med att kolla bagageskylten för att hitta fram till sin kasse, som skulle dyka upp någonstans. Vända hit och dit och trappor hit och dit. Det fattas alltid ibland nån skylt, så man fick själv räkna ut ifall man skulle gå runt till följande rulltrappa, ner eller fortsätta nån annanstans, där det sen igen fanns en skylt. Men jag hittade nog till bagageaulan och där rullade våra väskor glatt runt redan. 

Sen var det bara att hitta ut och till rulltrappan, som Petra talat om: ta rulltrappan ner och sen genast till höger far bussen. Nå joo. Man hade börjat lite fixa på flygfältet och i trappan, så jag och några andra for ända ner till tågstationen och försökte sen hitta tillbaka upp en trappa där bland spånskivorna. Kluriga dom där Belgarna. Väl vid busshållplatsen, så for en precis när jag kom. Följande hade sen en chaufför, som glatt snattrade på franska i sin mobiltelefon och nickade till allt, som nån kund som ville komma in, frågade. När det väl var dags att åka iväg, så kom han på att säga, att han inte far till den hållplatsen, som jag och några andra frågat om. Han  stannar typ 2 platser tidigare och vänder sen tillbaka till flygfältet. Vilken tur att man har mobiltelefoner! För allt fixade sig och Petra kunde komma och möta mig där på Schuman istället för Place du Lux (Luxembourgin aukio). Synd att jag inte tog ett foto där bussen stannade vid EU högkvarteret. Jätte snyggt var det. Och härligt att se Petra!

Det var mörkt igen, klart och lite kallare väder, men kändes jätte skönt efter allt resande. Vi tog metro till hennes jobb, Finsk-Belgiska kulturfonden, som fanns då ännu i samma hus med Finska sjömanskyrkan. Jag lämnade mina väskor där och vi for ut för att äta och promenerade bara en liten bit bort och kom till en fin liten skvär. Vi åt gott på Belgo Belge, scampi till förrätt och varm sallad med lite vin. Härlig mat! Rekommenderar! Sen var det dags att åka hem, vi tog metro till stadsdelen Uccle. Sista bitens metro-spårvagn var rolig med sina smala dörrar. Kan inte fatta att folk trängs in dit med stora trolleys när min mindre, dvs. medelstora nätt och jämnt rymdes in genom dem. Petras är alltså större....

Petra bor i hennes systers man hus, som han håller på att renovera, ett hus i 3 våningar. Hon bor högst uppe där allt är redan fixat. En härlig lägenhet med ett stort rum med stor kokvrå, stort badrum och stor sovloft ovanför. Jätte mysigt och fint alltså. Petra har dessutom en så härlig stil, klart, vackert, varmt och skönt, att det blir extra fint var som helst. B&B Petronella är super!
Mysigt i sin helhet att vara där och trevligt att diskutera allt möjligt, kolla kameror och bilder och mycket annat. Så glad att denna resa blev av!

16 November, del 1. Till Bryssel

Tidig väckning så att vi skulle komma iväg i tid. Trafiken är jätte stockad vid Birmingham och flygfältet på morgonen. Coffee and toast and off we go. Jätte mörkt och vackert i gryningen. Körde längs med mindre vägar igen till motorvägen, där det fanns en hel del bilar. Trafiken löpte bra så vi kom fram helt utan att behöva stanna nånstans så jag var i god tid på flygfältet. Hade igen checkat in på flyget dagen innan, så det skulle ha räckt med att vara där en halv timme tidigare, fast nu hade jag då 2,5 timmar att strosa runt på flygfältet. Borde nog ha haft N komma in med mig på en kopp kaffe, men eftersom han helt klart inte tyckte om att köra där i knutarna den tiden, så sade vi "Hej då" på Drop off zone. Nu väntar jag på att: ”Next time I’ll come to you”, blir verklighet nån dag. It’s a date! Jag blev nog faktiskt paff att han sa det där, skojigt nog.

Väntan på flygplatsen kändes lång då jag inte hade nån ork att shoppa och kolla allt fast där fanns en hel del butiker. Tog kaffe på Pret A och lyckades även logga in på flygfältets fria nät ett tag. Tur att jag hade C:s lilla dator med. Man får använda den gratis ett par timmar när man loggar in och skall flyga iväg. Men nog blev tiden lite lång ändå. Tur att en check in counter var öppen, så att jag kunde genast lämna in min väska genast då kom dit. Och tänk om man fått plats på det tidigare flyget som gick en timme efter att jag kommit dit, men den var fullbokad.

På flyget till Köpenhamn hade jag igen tur med den som satt bredvid mig. Han var yrkesfotograf, som ordnar bl.a. kurser i fotografering, deltar i tävlingar osv. David Morton, heter herren och har helt underbara bilder på hans websida. Kom överens att han skulle kolla mina foton. Och nu hann jag nog även med mitt obligatoriska glas av vitt vin, fast vi landa i Köpenhamn igen en 20 min tidigare än väntat. Otroliga dom där SAS piloterna, de tycks veta genvägar ingen annan kan.

Så tillbaka på Köpenhamn flygfält. Shopping orkade jag inte med, men gick nog omkring och kollade lite mera än förra varvet här. Hittade alltså inget riktigt extra. Stället har faktiskt ändrat en hel del och jag kunde inte igen heller få min dator kopplad nånstans, även om jag nu hittade var jag kunde ha gjort det. Tog kaffe och smörgås och satt mig vid ett bord där mobilen laddades automatiskt under tiden, det var bara att ha den på bordet. Bekvämt.
Där fanns massor med folk igen. Nu kom jag dit tillbaka genom samma tub som när jag for iväg till Birmingham. Vi klev upp 2 trappor bara för att gå en omväg till rulltrapporna i andra flygeln för att komma ner till den sk. normala terminaplanen. Lika lustigt som när vi for iväg. Passkontrollen var inte ett dugg intresserad av dem som kom in, så man kan ju undra vad som egentligen var meningen med detta. Kanske att tvinga folk och motionera mellan flygen.

Flyget till Bryssel avgick en bit längre bort från tidigare nämnda tub, 10 m rakt framåt. Lätt att hitta och bra läge. Flyget var ganska fullt, men det fanns några lediga platser. Som tur var´, visade det sig. Det var ett lite större plan, så man satt 3 bredvid varandra på båda sidorna. Jag hade fönsterplats, vid gången satt en stilig gubbe med sin laptop och viktiga tidning. Innan vi startade, kom det en äldre man att sitta där på mittplatsen. Han luktade fruktansvärt. Man kunde ju inte andas när han andades. Han var full och antagligen sjuk på någo sätt också. Han satt och slumrade på sin plats under starten, men man kunde inte tänka sig att äta något så han stank. Blev nära på spyfärdig. Väl uppe i luften så ville "snygga gubben" flytta på en ledig plats på andra sidan gången, för att skriva på laptoppen och ta en kaffe. Gamla gubben flyttade sig bums till hans stol vid gången, vilket jag var tacksam för, så jag kunde andas igen. Han stod upp emellanåt på gången, och funderade på något.
Jag tog sen kaffe och kex istället för vin. Kändes som ett säkrare val.... Och igen landade vi tidigare än väntat, ca 20 minuter, igen.

15 November, del 2 Kinver

Efter lunchsmörgås med sallad och kaffe, tog vi en promenad i Kinvern. Kollade husen i berget och så kunde jag fota staden, high street och kanalen med de fina båtarna.

Det blev mycket promenerande och vädret var ju perfekt för det.

Efter allt detta friska luft var man ju ganska slut, så vi bestämde oss för att äta hemma och inte åka nånstans.N sökte fish and chips från lokala shoppen istället för att vi skulle ha gått ut och äta på puben som vi tänkt tidigare. Det var nog gott nog och så kunde vi lugnt förbereda morgondagens tidiga avfärd till flygfältet.

 

15 November, del 1

Sov gott i ett ganska så svalt sovrum, i en stor säng med stort duntäcke. Engelsmännen värmer ju bara tidvis sina hus, så man skall vara förberedd med pyjamas och sockor den här tiden på året. Kände mig ganska borttappad under duntäcket, behövde nästa karta att hitta mig själv, min sänga hemma är ju ganska mycket mindre än den här var.

På morgonen var det coffee and toast with jam. N kokar annars jätte gott kaffe, till min stora förvåning. Inget fel på teet heller för den delen. 

Dagens plan var att se något speciellt för orten, förutom stenhusen (husen i bergen), så vi skulle besöka staden Bridgnorth, vid floden Severn, med High town och Low town. (Bridgnorth - The Town with Split Personality; "With its head up in heaven - its toes in the Severn"). 

Det var smått mulet till en börja med men blev soligt på eftermiddagen. Vi lämnade bilen en bra bit från ”hissen”, på ett nyare område nära floden med härliga hus i röd tegel och promenerade till hissen, eller tåget,  längs med floden Severn. Helt härligt!

 En bred flod med jätte stark ströming. Pittoreskt. Gick över floden, tog hissen till High town (Birdgnorth Cliff Railway; England's oldest (and steepest) inland Funicular railway, at 201 feet long and rising 110 feet). 

Sedan fortsatte längs med gamla utsiktsvägen på bergs kanten till slottsruinerna (Bridgnorth Castle Gardens) och gamla parken. 

Vi borde absolut ha haft med oss en termoskanna med te och några kakor, det var precis ett sådant ställe där och väder. Tänk att vi inte kom att tänka på det!

Kollade en härlig gammal kyrka och fortsatte till High town center och därifrån vidare till gamla järnvägen The Severn Valley Railway, i dalen på andra sidan berget. Där fanns gamla ånglok på stationen, många vagnar och andra gamla rese- och järnvägsprylar.

Men vi kunde inte ta en åktur med tåget nu när det är november, borde ha varit här 2 veckor innan. Men fint och pittoreskt var det. Jätte trevligt att se alltihop, fantastiskt jobb med restaurering av allt höll dom på med där. Jag väntade mig igen att något från Harry Potter skulle dyka upp.

Sen gick vi tillbaka upp för backen till High town och njöt riktig engelsk tee med chokokaka på ett härligt cafe mittemot posten. Caféet var ju helt underbart. Och gammat. Sen gick vi en liten runda tillbaka till bilen, där finns ju massor med gamla hus från 1500- och 1600-talet, helt otroligt alltså.

Upon seeing Bridgnorth, Charles the First declared it, "the finest view in all my Kingdom", as he gazed, awestruck, from the top of this delightful town. Praise indeed but you can easily see why the King (prematurely) lost his head, for the view remains as stunning today as it was 350 years ago, with the High Town perching a hundred feet above the Low Town and the River Severn.

Whether you admire the view over the king's shoulder, from the sandstone cliff of Bridgnorth, or stand on the bridge below, (at the height of summer the Severn is almost covered by the flowers of water crowfoot) you won't have to look far to find a superlative in the Severn Valley.

14 November, Kinver

Efter lunchen tog vi en promenad i ett härligt naturskyddsområde (Kinver Edge National Trust) på vägen tillbaka hem till Kinver. Vägen gick igenom den under enorma ekar och hela parken var ett underbart lugnt lövträds-kantat område. Vi gick högt upp på högsta kanten och därifrån hade man en fin syn över staden och landskapet åt andra hållet. 

Där fanns även ett minnesmärke för offren i första och andra världskriget och ett annat om dem, som donerat marken som ett landskapsminnesmärke. 

Ett härligt ställe. Känndes som man landat i Harry Potter böckernas värld. N berättade att det ryktas om häxor och trollkarlar som träffas i Kinver fortsättningsvis och visst kan det ju vara möjligt. Stället var speciellt, kändes jätte speciellt, så jag kan nog förstå det. 

Sen var det dags att fara ”hem” och ta en tupplur, nåja N roade sig med dags-TV under tiden, men jag hade ju stigit upp i gryningen så var definitivt i behov av en tuppis. Sov faktiskt en timme som en stock och blev sedan bjuden på en god kopp kaffe och chokokex. Chokokex är ett måste i GB, med eller utan tee. Vi tycker om liknande serier och filmer och hade massor att tala även om dem. Härlig lugn och fin stämning i huset. Ingen stress eller något lustigt, helt otroligt att det gått så många år sen vi träffades sist då det känns att det var just igår. 

På kvällen for vi till lokala curry-restaurangen för att äta curry (mitt val). Det är ju riktigt engelsk mat nuförtiden, som finsk kebab eller pizza, och det var faktiskt jätte gott. Tänk att man kan ta sin egen dricka med sig till restaurangen istället för att måsta köpa det där, så vi kunde ju njuta av gott rött vin till maten. Detta borde man nog ha i Finland också dvs. alkoholhaltigt fick man ha med sig, annat kunde man köpa där. Och maten var jätte god. 

http://www.stourbridge.com/kinver.htm

Vi besökte även N:s lokala klub dvs. pub och tog där några öl. Man måste vara medlem där för att komma in så alla känner varandra där. Fint ställe med pool och biljard osv skillt på andra sidan bardisken, huset var gammalt men på gårdssidan tillbyggd en "spelsal" just då på andra sidan baren. Puben var i 2 våningar och man kan även hyra utrymme där för fester osv. Fint och trevligt. Och stora skärmar där man kunde se på sport om man ville, jaaaa det råka vara fotbollsmatch Sverige-England, om jag minns rätt.

En mysig dag avslutades med mera mys i sköna TV-rummet - engelsk TV, spis, finska yllesockor och fransk vin. Voilá!

November, CPH-BIR - Kinver

Flyget vidare till Birmingham såg ut att gå från samma terminal flygel som den vi tog till USA ifjol, samma passkontroll, men porten var en trappa upp dvs. vi fick gå tillbaka till den delens andra våning där jag just varit. Lite märkligt. Mer märkligt var det när vi checkat in, för då fick vi gå en trång trappa neti till 1 våningen för att komma till tuben och in i planet. Antagligen var passkontrollen orsaken till att vi inte kunde komma in direkt från första våningen, men lite lustigt kändes det. 

Nu hade jag en tyst person bredvid mig, så det blev inte någon konversation alls. Dags för mitt glas "flyg" vitt vin i detta skede och sen faktiskt sov jag 1 timme till min stora förvåning. Riktigt bra med "powernap" så att man lite fräschare efter jätte tidiga väckningen. 

Väl framme i Birmingham, fick vi ta en liten promenad in till stationen, som var då riktigt typiskt engelskt redan den, alltså inte lika fin som Köpenham - lukta England :D.

Även här måste jag igen undra hur i all världen de inte kan laga toaletterna på internationella flygfält så att man ens kan hänga sin kappa nånstans när man väl trängt in sig i båset där då dörrarna öppnar sig inåt, det finns inga krokar nånstans och inget handtag heller att hänga något på. Man blir kreativ med ett par väskor och en rock att sätta nånstans "vid behov".

Min trolley hade lyckats komma fram till Birmingham på samma flyg som jag, så sen var det vara ett litet steg ut och  - jejjjj! Där var vi igen efter ca 30 år. Jätte, jätte roligt! Tänk att man kan bli äldre men inte ändras nästan alls.

Jätte bra fiilis, massor att prata och det var nog inte en tyst minut på flera timmar. Faktiskt roligt! Vi körde via härliga mindre vägar, landsbygds vägar, till lilla staden Kinver. Förde allt överlopps till N:s hus och fortsatte längre in i landsbygden för att äta lunch på en liten pub, som är känd för deras "rolls". 

Puben var liten och gammal i ett gatuhörn mitt i en by. Måste köra en bit bort för att hitta en plats åt bilen. Härligt ställe. 

Tog lokalt öl och ett par rolls var, de visade sig vara stora runda vete bullor med ca 1cm skiva av skinka, ost eller korv, som hamburgerbullor, och med dem fick man en stor tallrik med sallad, jättelika skivor tomat, gurka och lök. Inget småpetigt här inte. 

Puben var full med mänskor i alla åldrar som kom och gick hela tiden, alla för att äta faktiskt. Gott var det. Synd att jag inte tog bilder innanför, kände mig lite blyg i det skedet, men där fanns tavlor och foton från sekelskiftet. Huset är byggt redan innan. Men en bild på skylten så har jag och på fälten med hästar precis bredvid.

14 November TKU-CPH

Väckning klo 4.30 så att jag skulle vara klar klo 5 när bror R skulle köra mig till flygfältet då han slutar sin natt tur. Allt var packat och klart på natten, lite svårt att sova, som alltid inför en resa. När klockan ringde så var det bara att hoppa i kläderna, ge mat åt katterna och ta rocken på sig och sikta mot kaffe på flygfältet. Väl där så upptäckte jag dock, att jag så klart tagit på mig fel ytterrock... Nå, kanske jag kunde byta ut den mot en nyare modell på vägen.

Hade checkat in på flyget redan dan innan, vilket är väldigt behändigt, och behövde inte vänta länge förrän jag kunde checka in min trolley. Den skulle jag ha kunnat ta in i flyget, men valde att sätta den och flyga för sig själv. Det är trevligare med mindre att bära eller mindre och mindre, men ändå. Kändes smått lustigt att sitta där  ensam med mitt kaffe och vänta på att vi skulle få fara in i planet, konstigt att fara iväg ensam för första gången på herrans många år. Förra gången var någon gång innan C föddes.

Tog min morgonkaffe på flygfältet i Åbo och det kom många andra dit med. Mitt flyg var helt fullt och fick bredvid mig en lite äldre herre, som var riktigt trevligt. Han var på väg till Tyskland och köra hem en bil åt en bekant. Var riktigt intressant att diskutera ända till Köpenhamn. Flyget i och för sig var lite märkvärdigt. Vid starten verkadedet som om piloten ändrat sig och inte skulle starta på banan heller, men for iväg sen ändå. Stigningen till flyghöjd kändes som om det gjordes stegvis, verkligen konstigt. Men flyget var framme 20 min tidigare än beräknat. Nice.

Köpenhamns flygplats var nästan som ifjol. Kom in dit precis vid The Bar, där vi stannade 1 år sen med kära C, men tog inte där mitt glas vin som jag hade tänkt. Gick istället en bit fram och tog kaffe med choklad croissant istället. Det var riktigt gott. Men jag kunde inte logga in på nätet i detta café längre, hittade inget uttag till nätet efter att de byggt om det hela (man skall ju uppdatera sin status så att alla (?) vet var man är och att allt är ok). Bestämde mig att kolla uttagsläget bättre om ett par dagar då jag kommer tillbaka för några timmar igen.