16 November, del 1. Till Bryssel

Tidig väckning så att vi skulle komma iväg i tid. Trafiken är jätte stockad vid Birmingham och flygfältet på morgonen. Coffee and toast and off we go. Jätte mörkt och vackert i gryningen. Körde längs med mindre vägar igen till motorvägen, där det fanns en hel del bilar. Trafiken löpte bra så vi kom fram helt utan att behöva stanna nånstans så jag var i god tid på flygfältet. Hade igen checkat in på flyget dagen innan, så det skulle ha räckt med att vara där en halv timme tidigare, fast nu hade jag då 2,5 timmar att strosa runt på flygfältet. Borde nog ha haft N komma in med mig på en kopp kaffe, men eftersom han helt klart inte tyckte om att köra där i knutarna den tiden, så sade vi "Hej då" på Drop off zone. Nu väntar jag på att: ”Next time I’ll come to you”, blir verklighet nån dag. It’s a date! Jag blev nog faktiskt paff att han sa det där, skojigt nog.

Väntan på flygplatsen kändes lång då jag inte hade nån ork att shoppa och kolla allt fast där fanns en hel del butiker. Tog kaffe på Pret A och lyckades även logga in på flygfältets fria nät ett tag. Tur att jag hade C:s lilla dator med. Man får använda den gratis ett par timmar när man loggar in och skall flyga iväg. Men nog blev tiden lite lång ändå. Tur att en check in counter var öppen, så att jag kunde genast lämna in min väska genast då kom dit. Och tänk om man fått plats på det tidigare flyget som gick en timme efter att jag kommit dit, men den var fullbokad.

På flyget till Köpenhamn hade jag igen tur med den som satt bredvid mig. Han var yrkesfotograf, som ordnar bl.a. kurser i fotografering, deltar i tävlingar osv. David Morton, heter herren och har helt underbara bilder på hans websida. Kom överens att han skulle kolla mina foton. Och nu hann jag nog även med mitt obligatoriska glas av vitt vin, fast vi landa i Köpenhamn igen en 20 min tidigare än väntat. Otroliga dom där SAS piloterna, de tycks veta genvägar ingen annan kan.

Så tillbaka på Köpenhamn flygfält. Shopping orkade jag inte med, men gick nog omkring och kollade lite mera än förra varvet här. Hittade alltså inget riktigt extra. Stället har faktiskt ändrat en hel del och jag kunde inte igen heller få min dator kopplad nånstans, även om jag nu hittade var jag kunde ha gjort det. Tog kaffe och smörgås och satt mig vid ett bord där mobilen laddades automatiskt under tiden, det var bara att ha den på bordet. Bekvämt.
Där fanns massor med folk igen. Nu kom jag dit tillbaka genom samma tub som när jag for iväg till Birmingham. Vi klev upp 2 trappor bara för att gå en omväg till rulltrapporna i andra flygeln för att komma ner till den sk. normala terminaplanen. Lika lustigt som när vi for iväg. Passkontrollen var inte ett dugg intresserad av dem som kom in, så man kan ju undra vad som egentligen var meningen med detta. Kanske att tvinga folk och motionera mellan flygen.

Flyget till Bryssel avgick en bit längre bort från tidigare nämnda tub, 10 m rakt framåt. Lätt att hitta och bra läge. Flyget var ganska fullt, men det fanns några lediga platser. Som tur var´, visade det sig. Det var ett lite större plan, så man satt 3 bredvid varandra på båda sidorna. Jag hade fönsterplats, vid gången satt en stilig gubbe med sin laptop och viktiga tidning. Innan vi startade, kom det en äldre man att sitta där på mittplatsen. Han luktade fruktansvärt. Man kunde ju inte andas när han andades. Han var full och antagligen sjuk på någo sätt också. Han satt och slumrade på sin plats under starten, men man kunde inte tänka sig att äta något så han stank. Blev nära på spyfärdig. Väl uppe i luften så ville "snygga gubben" flytta på en ledig plats på andra sidan gången, för att skriva på laptoppen och ta en kaffe. Gamla gubben flyttade sig bums till hans stol vid gången, vilket jag var tacksam för, så jag kunde andas igen. Han stod upp emellanåt på gången, och funderade på något.
Jag tog sen kaffe och kex istället för vin. Kändes som ett säkrare val.... Och igen landade vi tidigare än väntat, ca 20 minuter, igen.

15 November, del 2 Kinver

Efter lunchsmörgås med sallad och kaffe, tog vi en promenad i Kinvern. Kollade husen i berget och så kunde jag fota staden, high street och kanalen med de fina båtarna.

Det blev mycket promenerande och vädret var ju perfekt för det.

Efter allt detta friska luft var man ju ganska slut, så vi bestämde oss för att äta hemma och inte åka nånstans.N sökte fish and chips från lokala shoppen istället för att vi skulle ha gått ut och äta på puben som vi tänkt tidigare. Det var nog gott nog och så kunde vi lugnt förbereda morgondagens tidiga avfärd till flygfältet.

 

14 November, Kinver

Efter lunchen tog vi en promenad i ett härligt naturskyddsområde (Kinver Edge National Trust) på vägen tillbaka hem till Kinver. Vägen gick igenom den under enorma ekar och hela parken var ett underbart lugnt lövträds-kantat område. Vi gick högt upp på högsta kanten och därifrån hade man en fin syn över staden och landskapet åt andra hållet. 

Där fanns även ett minnesmärke för offren i första och andra världskriget och ett annat om dem, som donerat marken som ett landskapsminnesmärke. 

Ett härligt ställe. Känndes som man landat i Harry Potter böckernas värld. N berättade att det ryktas om häxor och trollkarlar som träffas i Kinver fortsättningsvis och visst kan det ju vara möjligt. Stället var speciellt, kändes jätte speciellt, så jag kan nog förstå det. 

Sen var det dags att fara ”hem” och ta en tupplur, nåja N roade sig med dags-TV under tiden, men jag hade ju stigit upp i gryningen så var definitivt i behov av en tuppis. Sov faktiskt en timme som en stock och blev sedan bjuden på en god kopp kaffe och chokokex. Chokokex är ett måste i GB, med eller utan tee. Vi tycker om liknande serier och filmer och hade massor att tala även om dem. Härlig lugn och fin stämning i huset. Ingen stress eller något lustigt, helt otroligt att det gått så många år sen vi träffades sist då det känns att det var just igår. 

På kvällen for vi till lokala curry-restaurangen för att äta curry (mitt val). Det är ju riktigt engelsk mat nuförtiden, som finsk kebab eller pizza, och det var faktiskt jätte gott. Tänk att man kan ta sin egen dricka med sig till restaurangen istället för att måsta köpa det där, så vi kunde ju njuta av gott rött vin till maten. Detta borde man nog ha i Finland också dvs. alkoholhaltigt fick man ha med sig, annat kunde man köpa där. Och maten var jätte god. 

http://www.stourbridge.com/kinver.htm

Vi besökte även N:s lokala klub dvs. pub och tog där några öl. Man måste vara medlem där för att komma in så alla känner varandra där. Fint ställe med pool och biljard osv skillt på andra sidan bardisken, huset var gammalt men på gårdssidan tillbyggd en "spelsal" just då på andra sidan baren. Puben var i 2 våningar och man kan även hyra utrymme där för fester osv. Fint och trevligt. Och stora skärmar där man kunde se på sport om man ville, jaaaa det råka vara fotbollsmatch Sverige-England, om jag minns rätt.

En mysig dag avslutades med mera mys i sköna TV-rummet - engelsk TV, spis, finska yllesockor och fransk vin. Voilá!

November, CPH-BIR - Kinver

Flyget vidare till Birmingham såg ut att gå från samma terminal flygel som den vi tog till USA ifjol, samma passkontroll, men porten var en trappa upp dvs. vi fick gå tillbaka till den delens andra våning där jag just varit. Lite märkligt. Mer märkligt var det när vi checkat in, för då fick vi gå en trång trappa neti till 1 våningen för att komma till tuben och in i planet. Antagligen var passkontrollen orsaken till att vi inte kunde komma in direkt från första våningen, men lite lustigt kändes det. 

Nu hade jag en tyst person bredvid mig, så det blev inte någon konversation alls. Dags för mitt glas "flyg" vitt vin i detta skede och sen faktiskt sov jag 1 timme till min stora förvåning. Riktigt bra med "powernap" så att man lite fräschare efter jätte tidiga väckningen. 

Väl framme i Birmingham, fick vi ta en liten promenad in till stationen, som var då riktigt typiskt engelskt redan den, alltså inte lika fin som Köpenham - lukta England :D.

Även här måste jag igen undra hur i all världen de inte kan laga toaletterna på internationella flygfält så att man ens kan hänga sin kappa nånstans när man väl trängt in sig i båset där då dörrarna öppnar sig inåt, det finns inga krokar nånstans och inget handtag heller att hänga något på. Man blir kreativ med ett par väskor och en rock att sätta nånstans "vid behov".

Min trolley hade lyckats komma fram till Birmingham på samma flyg som jag, så sen var det vara ett litet steg ut och  - jejjjj! Där var vi igen efter ca 30 år. Jätte, jätte roligt! Tänk att man kan bli äldre men inte ändras nästan alls.

Jätte bra fiilis, massor att prata och det var nog inte en tyst minut på flera timmar. Faktiskt roligt! Vi körde via härliga mindre vägar, landsbygds vägar, till lilla staden Kinver. Förde allt överlopps till N:s hus och fortsatte längre in i landsbygden för att äta lunch på en liten pub, som är känd för deras "rolls". 

Puben var liten och gammal i ett gatuhörn mitt i en by. Måste köra en bit bort för att hitta en plats åt bilen. Härligt ställe. 

Tog lokalt öl och ett par rolls var, de visade sig vara stora runda vete bullor med ca 1cm skiva av skinka, ost eller korv, som hamburgerbullor, och med dem fick man en stor tallrik med sallad, jättelika skivor tomat, gurka och lök. Inget småpetigt här inte. 

Puben var full med mänskor i alla åldrar som kom och gick hela tiden, alla för att äta faktiskt. Gott var det. Synd att jag inte tog bilder innanför, kände mig lite blyg i det skedet, men där fanns tavlor och foton från sekelskiftet. Huset är byggt redan innan. Men en bild på skylten så har jag och på fälten med hästar precis bredvid.