Det har varit en lite gråmulen dag idag, oj vad det skulle ha gjort susen med lite vårsol! Var och hälsade på gammelmormor E, moster M-L och morbror A och H i Marttila och där var allt annars väl, men "väderkänsliga" mommo var inte på värst gott humör. Liten tröst, att värre kunde det ha varit, för dagarna är ofta långa ändå. Men roligt att hon kände igen mig och var hellst en liten stund där emellan inte så mycket i sin egen värld, utan kunde diskutera annat med. Fast bara en kort stund. Det kräver nog tålamod och kreativitet att anpassa sig i alla situationer där speciellt nu när hon inte mera orkar sitta uppe så länge.Sonen C var hemma med sitt gips och "distansstuderade" med sina vänner. Nog är det behändigt med datorer och internet! Imorgon skall han nog till akademin, sen några vilodagar och nästa fredag är det ajöss till stora gipsen.
Farbror A:s datastudier fortsatte hos oss ikväll med. Han är nog härlig! Och högljudig ibland. Höll falla från stolen när hans mobil ringde, gubben hade bytt rington och volymen blivit max på samma gång. Om grannens lilla tös varit på dåligt humör så att hon exeptionellt hörst gråta bakom väggen, så nog hörde dom säkert galant hans telefon. Ljudet fortsatte även med sådana decibel, att man kan bara skratta. Vi klassade honom som omöjlig höghusboende - eller så måste grannarna vara halvdöva... Men så brukar det ju vara, att om nån annan talar högt i telefon så går man nog med i samma volym.
=)
It's been a somewhat gray day today. I visited the folks in Marttila and all was well eventhough my grandma was a bit down, but then she's quite sensitive to the weather.
C was at home and managed also to have additional "computer-tutorial" with uncle A. He made me jump when his telefone rang as he had adjusted the ringtone and the volume of it as well. I'm sure they heard it well even in the neighbouring house...=)
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti