Fredag - Friday

Jaaa, vilken dag! Ibland så känns det lite som måndag oberoende av vilken dag det är. Om det kändes lite trögt och tröttsamt igår och relativt lugnt och vanligt i morsse, så efter det har det hunnit hända en del.
Vår planerade morgonstund på jobbet byttes ut till något annat, som skulle ta bara en liten stund, men som på riktigt tog dubbelt upp med tid och på så sätt blev annat ogjort och förmiddagens "måsten" omplanerades.
Till saken hör ett par oväntade "extra" saker som dök upp och strudlade till resten.
Och sen blev det datorfel, som drog ut på det där extra, som skulle göras hastigt. Ett helt bisarrt fel, som inte ens firmans datorspecialister i Helsingfors kunde reda ut på på flera timmar, där sitter man sen och ringer hit och dit, kollar klockar för att köra iväg till ett annat kontor en viss tid. Nå, allting blev ju smått försenat så vad kan man göra? Bara köra lugnt i det hala, vackra vintervädret. Vad skönt det skulle ha varit och ha en ledig dag!

Mitt ibland detta får jag ett samtal från sonen C, att han inte kan stiga på ena foten och att vristen är helt svullen som en limpa. Det var bara att meddela så jag vet... en kompis hade fallit kvällen innan med sin danspartner, typ "totalrasat", och C hade blivit under hela gänget som föll i samma väva. Vilken tur att ha en vuxen son som, som kan det där med hälsostationer, studenthälsovård, läkare och röntgen, så jag inte behövde rusa iväg nånstans mitt i det andra "kaoset" med lite extra att fixa.
Motorcykelbilden igen, jaaa, inte stötte han sig när han var ute och peda, tacka gud för det! Man brukar ju säga, att det farligaste stället är hemma, men inte tycks det vara helt ofarligt på dansgolvet heller....
Fick textmeddelande genom dagen: "nu har jag varit till stud-hälsan och är på väg till röntgen på andra sidan stan", "nu väntar jag på röntgen", "nu är jag i det stora sjukhuset tillbaka på andra sidan stan och vänta på att foten skall gipsas". Det sista väntadet tog så länge, att jag han dit efter jobbet före någonting hade gjorts och kunde köra honom hem sedan med kryckor och allt. Nu skall han ha stora gipset i 2 veckor och sen en lättare version i 1 eller 2 veckor osv. Värre kunde det vara.
Det är alltid lika intressant med allmän hälsovård, man vet aldrig vart man hamnar eller till hurmånga olika ställen, och hur länge man får vänta på alla ställen. Man borde alltid ha med sig en bok/tidning, mat och dricka, för det kan ta hur länge som hellst. Vattenautomaterna har det också sparats på på hälsostationerna, så där får man då bara sitta och vänta. Inte hade C heller farit nånstans på upptäcktsfärd för att få ens en kopp med vatten, han hade glömt hur länge det kan ta på akuten med mindre akuta fel så sista textmeddelandet var "ta med dig mat och dricka när du kommer".

It's been one of those Fridays again. First it seems like one of those calm and ordinary Fridays and then things just start to live their own livees. All planned morning activities at work were replaced by something, that should have taken just a little while and which ended in taking twice as much and so rearrangeing a lot of time. Then a couple of unexpected matters came up, that needed instant attention. On top of that my computer or whatever, stopped functioning in the middle of the one extra special matter, causing a lot of calls back and forth and even our main computerexperts in Helsinki were unable to solve that strange difficulty before I had to leave for yet another meeting in another office.
In the middle of all this C sent a message, that he has hurt his foot as a friend had fallen with his girlfriend and landed on top of him from the side. The foot was swollen and he could not step on it at all. It such luck to have a grown up son, who can take himself to student healthcarestation and through all x-rays and stuff. But it took the whole day with a lot of waiting and travelling between all the stops. He was still waiting to get a cask put when I finnished work some 6 hours later, so I was able to pick him up. That's common healthcare, by paying a lot and using a private startion, he would have been home by noon, but that is not always the option. All well, now he just have to have the big cask 2 weeks and after that life gets easier again...
Oh and the motorcykle picture - well, thank God he never got hurt when driving around with it. Home is said to be the most dangerous place, but as we've learned, it can also be dangerous on a dance floor....